Ost. Ett försvarstal.

Jag heter ost. Jag är god. Jag har inga fiender. Trots detta väljer ni att inte äta ost? Att inte älska ost. Kalla mig galen, men vad är godare än ost? Vad kan vara härligare än att låta munnen bita i en nylagad ostburgare? Inte mycket, mina vänner, inte mycket.

På mig vilar saltgurka, lök och ketchup. Mellan mina bröd ligger en perfekt stekt hamburgare av 100% nötkött. Så vad är problemet? Vad ska du äta istället? Vad kan vara så mycket bättre? Kroppkakor? Nej, precis. Blodpudding? Knappast. KORV? Tillåt mig småle.

Vad har osten gjort dig, egentligen? Fick du en dålig ost som barn? Har du blivit biten av en ost? Osten vill bara ätas. Låt den bli uppäten. Avnjut den. Den goda osten. Den fina osten. Den perfekta osten.

Osten som får dig att orka. Osten som får dig att upptäcka livet igen. Osten som får dig att ringa dina kusiner, som du inte har talat med på ett par år. Osten som får dig att hälsa på den arga grannen med hunden. Osten som får dig att skriva det där brevet till den där snyggingen du aldrig vågade prata med på det där diskot 1998.

Hur kan den osten inte vara något för dig? Den smälter i din mun, för guds skull. Den smälter i din mun. Vad mer kan en människa begära?

Ät en cheeseburgare nu. Det är ingen big deal.